Distingsmarknaden hålls fortfarande, första måndagen och tisdagen i februari på Vaksala torg i Uppsala.
I samband med det årliga disablotet i februari (vanligen i äldre tid avhölls de vid första fullmånen efter trettondagen) sammankallades distinget – ett rådslag från förkristen tid som överlevde asadyrkan. Under medeltiden hölls förhandlingarna vid kyndelsmässan i början av februari.
I anknytning till överläggningarna kom handelsmän från när och fjärran, och träffen blev med tiden Sveriges viktigaste marknad. Årstiden gjorde det möjligt att frakta varorna. Sjöar och åar var tillfrusna och utgjorde gott underlag för slädarnas medar. På distinget, som på andra samtida varumässor, bytte skinn, pälsverk, nersaltad fisk och kreatur ägare. Det var även populärt att förlova sig, och till och med gifta sig under marknadsdagarna.
Idag såg jag en hel del av knallarna som återigen parkerat på Vaksalatorg vilka ofta kommer norrifrån och åker omkring på lite olika marknader på den traditionella Distingsmarknaden i Uppsala, en marknad som hållits i över sexhundra år. Samtalade m en del, trevliga och vänliga som dem är.
Provsmakning är en trevlig sak att göra på en marknad, men efter att jag fick se hur provsmakningen gick till denna gång så avstod jag. Om man vill provsmaka sylten tex så finns det små träpinnar att ta upp ett smakprov på, men när jag fick se att en kund använde samma pinne till alla burkarna, så fick de va för min del. Istället så nöjde jag mig med att strosa omkring och lukta på allt det goda. Köpte emellertid ett par "Lovika" handskar som jag tänkt ge bort, 4 olika norrlandskorvar (smakprov) samt ett par stickade strumpor.
Reflekterar återigen mina minnen när jag morfar och även systern Maria blev till åren och kunde följa med oss, en härlig svunnen tid.
Men nu är jag här och nu och nöjd m dagen marknads besök.
Trevligt, trevligt..