Det finns en erfarenhet som säger att det inte går att hjälpa en människa som inte själv vill bli hjälpt. Det är sant, men samtidigt kan vi inte lägga allt för stort ansvar på en enskild individ.
Det finns hela tiden faktorer som vi inte kan påverka men som påverkar oss. Då blir det också mitt sätt att möta en medmänniska betydelsefullt. Det kan vara så att jag kan bli nåden i en annan människas liv och tvärtom. För att leva måste jag våga välja! För att leva måste jag våga ta emot. Samtidigt är det så att vi delar ansvar, ell hur?
Jag har del i andra människors liv, och andra har del i mitt den stund vi möts, och vi har alla ett ansvar för det som sker i mötet..