lade jag åt sidan i kväll när jag beslöt mig för en löprunda bland villaomr här i Hallsta. Rubriken syftar på min hö fotskada vilken inte läker.
Men, men min rehab fortgår och löpningen har lyst m sin fr varo sedan sex, sju v så ikväll ville jag chocka foten m ett löppass på asfalt, jag tänkte bort smärtimpulserna, stretchade, tejpade samt körde m iläggen och dubbla strumpor. Gjorde klart att ett samarbete skulle äga rum ty kropp och själ är ett, en helhet, vilket anammades.
Nu efteråt låter jag känsel och smärtor få flöda fritt och det både känns och syns att belastning skett men det är "en droppe i havet" mot mina övr känslor och mående i nuet. Var riktigt skönt också att känna den friska luften och dofterna.
Bitvis var vi också "två" där ute som sprang, i tanken min, ett "tunnel" lopp föreligger i helgen så jag delade m mig lite av passande färdigheter och egenskaper fr mitt inre till de startande.
Om det inte hade varit min helg på arb schemat och min onda fot så hade vi säk startat tillsammans.
"Summa summarum" så kändes och känns det nu som det var ett bra, berikande och kärleksfullt löparbeslut fr min sida.
Innan släckning och sömn lite senare så blir det rehab "dubbel"..
