Min och Allas sorg, dess nyanser..
Sorg är ingen sjukdom utan en reaktion på kriser i våra liv. Kan utlösas av att ngn när och kär dör, rycks bort fr oss men också tex av barn som flyttar hemifr, skilsmässa, skador ell pensionering.
Får vi välja vill vi inte vara i sorgens händer, vara sorgsna. Omgivningen är stöttande till att börja m, men när sorgen inte ger med sig efter en tid så kan man känna press fr olika håll att "man ska rycka upp sig". Det anses också "fint" att inte leva ut sin sorg, folk och samhället projicerar och säger "ensam är stark". Stämmer i mkt men inte i allt!
Sorg kan yttra sig bl a som en tomhetskänsla, som meningslöshet, att man ifrågasätter sitt liv, har ingen motivation, man orkar ingenting, känner sig förlamad och/ell inaktiv. Samtidigt kan man upplevas som jobbig för sin omgivning, välja att isolera sig och/ell dra sig undan.
Så, avslutar m lite fungerande tekniker för att bemästra den sorgen; Vi måste få älta, prata och försöka greppa och ta tag i det som ger ell kan ge hopp om det fortsatta livet. Prata, älta, skrika, gråta och känna! Att ta hand om sig själv!
Medmänniskor som vi brukar kalla människor i sin närhet är inte alltid kapabla, mottagliga ell i förstånd att här hjälpa, stötta, lyssna och vara din den där hjälpande handen.
Sök då i ditt inre, där har du allt, där finns också allt du behöver till skillnad fr den s.k "proffessionalismen" m dess sjukskrivningar och piller som medicin.
Tipsar också om samtal m ngn du har förtroende för som besitter än viss kunskap i ämnet men framförallt är en god lyssnar. Återigen behöver inte vara ngn fr det "proffesionellt samhället" utan kan vara du ell jag.
Det viktiga är KÄRLEK, omtanke, förståelse, tid och medkänsla etc.
ÖNSKAR ALLA EN FORTSATT UNDERBAR ONSDAG, upplevs den inte som underbar, make it wonderful then ❤️👊💪🙏👼😊..