Civilminister Ardalan Shekarabi (S) föreslår förbud mot tiggeri, i en helomvändning både för regeringen och Shekarabi själv. När en moderat 2003 motionerade i riksdagen om tiggeriförbud, fick han hård kritik av dåvarande SSU-ordföranden Ardalan Shekarabi. Han förärades även SSU:s kalkonpris ”Malmös mest verklighetsfrånvända”.Det var ett skojfriskt sätt att klargöra att den med avvikande uppfattning inte förtjänar att bemötas i sak, utan bör stämplas offentligt som moraliskt förkastlig. 

Det är med sådana medel som åsiktskorridoren har upprätthållits i Sverige. ”Den människosynen och attityden är ett solklart fall för den mest verklighetsfrånvända,” förklarade Shekarabi då. Så varför tala om det nu, när Shekarabi har ändrat sig om vad tiggeriförbud vittnar om för ”människosyn”? När regeringen bedriver en migrationspolitik som för mindre än ett år sedan hade avfärdats som otänkbart restriktiv? 

Därför att brännmärkandet, uteslutandet ur gemenskapen, på ett otäckt sätt har drabbat människor som inte har förtjänat det.

Kvinnan var 71 år gammal och arbetade som volontär i Röda Korsets butik i Falun. En dag kom en man in i affären och började förhöra henne om hennes syn på invandring. Han filmade i smyg när hon vänligt förklarade sin uppfattning: Det vore bättre att hjälpa flyktingar där de befinner sig. Sverige bör i första hand hjälpa ”våra egna ungdomar” som är utan jobb. ”Jag tycker att vi ska hjälpa er där ni är,” sade hon bland annat.

Sedan offentliggjordes filmen, och kvinnan brännmärktes som rasist och uteslöts ur den gemenskap som hon ägnat nästan tio år åt att arbeta för som volontär. En talesman för Röda Korset meddelade att hon skilts från sitt uppdrag. “Det finns inget att försvara, det är inte okej. Det jag personligen blir irriterad på är uppdelningen mellan ’vi och dom.’”

Dalarnas Tidningar skrev på ledarplats: “Kvinnan uttrycker sig konsekvent om ’oss’, ’vi’, ’egna’ i motsats till ungdomar från andra länder. Den hon har framför sig betecknar hon som en i gruppen er. Dagens politik menar hon lett till en tappad generation. Hon säger explicit att samhället borde fungera så att svenska ungdomar ska ha förtur till stöd. En sådan hållning är främlingsfientlig (…)”.

Enligt Aftonbladet var hennes påståenden ”rasistiska”, enligt Metro ”kränkande uttalanden om invandring”.

Lyssna gärna på smyginspelningen igen, två år senare. Det hon säger är regeringspolitik nu, den nya migrationspolitiken begränsar andras tillgång till systemen, och känsligheten för exakt val av personliga pronomen torde ha avtagit. 

Den äldre damen dog kort tid efter händelsen, och i dag är samhällsdebatten och politiken så i grunden förändrad att hennes uttalanden knappast skulle få någon att höja på ögonbrynen.  

Men var är Dalarnas Tidningar nu? 

Tidningen borde ha fullt sjå med alla de politiker, tjänstemän och journalister som ställt sig bakom Sveriges förändrade migrationspolitik och migrationspolitiska debatt. I konsekvensens namn borde man fortsätta hänga ut, brännmärka och utesluta ur gemenskapen. 

Det skulle å andra sidan kräva ett annat mod än att ge sig på den där damen på Röda Korset.